Netflix och 1970-talet

Om man som jag gillar amerikansk -70-talsfilm, så finns en hel del för detta årtionde en del avgörande amerikanska filmer att se. -70-talet är enligt min mening ett av de mer kreativa decennierna när det gäller amerikansk film. Studiosystemet var fortfarande starkt men studiobossarna var märkvärdigt tillåtande när det gällde att låta unga filmskapare få rätt fria händer med att experimentera. Sannolikt för att bossarna inte begrep sig på film. Däremot på pengar. Detsamma gällde för övrigt musikindustrin. på den tiden fanns inga skönandar i beslutande ställning som trodde sig vara lika begåvade på att förstå film- eller musikskapande som regissören eller kompositören själv. Däremot förstod de sig på om det gick att sälja. 

Nåväl, i kombination med total avsaknad av blue screen, digitala special effects m m ger filmerna en råhet och äkthet som många filmer idag saknar. Dessutom filmade man väldigt ofta på plats i exempelvis New York. Och det man hade att tillgå i special effects var mycket begränsat och stuntmännen hade mycket att göra. Vissa special effects fick också uppfinnas.

Netflix har ett begränsat utbud av -70-talsfilm, men de som finns där är riktigt, riktigt bra.

Först ut är Francis Ford Coppolas Gudfadern. Ett absolut måste för ALLA! Det hör till den filmiska allmänbildningen att ha sett denna film. En episk familjehistoria där familjen Corleone även råkar vara en av de största maffiafamiljerna i New York och i en föränderlig kriminell värld hamnar i stor fara när Gudfadern vägrar ge sig in i narkotikabranschen. Yngste sonen Michael, som tidigare försökt bryta sig loss från sin maffiafamilj, tar utan att tveka ställning för sin familj och går ut i krig. Gudfadern utspelas från 1945 och ett par år framåt och man har klarat utmärkt att spegla tidsepoken. När filmen kom ut tidigt -70-tal var den banbrytande, inte minst hur den framställde våld på ett mycket grafiskt sätt. Dock känns våldet aldrig malplacerat eller våld för våldets egen skull. Kort sagt är filmen ett mästerverk av den då rätt unge Coppola. Al Pacino fick sitt stora genombrott som Michael Corleone, full av konflikter och en vilja att ta sig ur maffian, men som visar sig vara den ende kompetent nog av de överlevande bönderna att ta över det kriminella imperiet. James Caan som den extremt hetsige och våldsamme storebror Sonny, gör sitt livs roll. Och självfallet är Marlon Brando helt magnifik som Gudfadern själv, Vito Corleone.

Uppföljaren till Gudfadern, Gudfadern II finns även denna på Netflix. Gudfadern II är enligt min mening bland de få uppföljare som faktiskt varit lika bra eller t o m i vissa stycken bättre än föregångaren. I denna film följer man upp händelserna som avslutade förra filmen men väver även in Vito Corleones barndom och tid som ung man i New York under det han bygger upp sin brottsorganisation. Varvande av tillbakablickar samt Michaels planer på en expansion av verksamheten till Kuba är även detta ett mästerverk. Och en studie i hur absolut makt varvat med familjekonflikter bryter sönder en man samtidigt som han når de affärsmässiga (kriminella) mål som han satt upp.

En annan regissör som fick sitt stora genombrott på -70-talet var Steven Spielberg, som är relativt väl representerad på Netflix, dock inte så mycket från just -70-talet. Men det finns ju då den suveräna Hajen. Alla de tekniska problem med den mekaniska haj som byggdes för att skrämma vettet ur biobesökarna gjorde filmen betydligt mer skrämmande eftersom man inte såg monstret ifråga förrän långt in på slutet av filmen. man såg istället från hajens perspektiv, eller vad som hände på vattenytan – bryggor som dras loss och vänder, tomma gula lufttankar tänkta att tvinga upp hajen till ytan som ploppar upp lite här och var. Kort sagt var dessa händelser mer skrämmande än när man faktiskt såg själva monstret, även om det var nog så skrämmande. Roy Schreider som den från New York inflyttade nye polischefen Brody, Richard Dreyfuss som hajexperten Hooper och den fantastiske Robert Shaw som den småtokige hajfiskaren Quint utgör en grym ensemble på fiskebåten The Orca när de tar sig an Hajen ifråga. Brodys kommentar ”We are gonna need a bigger boat” har blivit ett begrepp! Detta är också en obligatorisk film.

Väl värt att notera är John Williams otroligt effektiva filmmusik, där temat mer eller mindre beskriver hajen som jagar.

Sist ut på listan för idag är Walter Hills kultrulle The Warriors. Visst, den har väl kanske inte helt och hållet åldrats med värdighet, men är fortfarande högst sevärd. Där gatugänget the Warriors från Coney Island har att fly från centrala New York till hemmets ”lugna vrå”, och blir jagad av samtliga andra gatugäng, oskyldigt anklagade för att ha mördat New Yorks gängledare nr 1. Unga skådespelare, driv i handling, kanske lite för cool för sitt eget bästa men klart sevärd. Peter Beck i huvudrollen och även en ung James Remar som idag syns i t ex Django Unchained, TV-serien Dexter, mm, mm. Mycket fin skådis.

Självklart borde Martin Scorsese, Hal Ashby, Brian dePalma, Clint Eastwood (i egenskap av regissör) också vara nämnda här men deras -70-tal är ganska dåligt representerat på Netflix, men det går att hitta på andra ställen. Taxi Driver finns exempelvis på HBO Nordic, och är en av de bästa filmer någonsin gjorda. Men detta återkommer jag till.

Slutligen två Netflix-tips där filmen/serien utspelas på -70-talet. My Name is Dolemite, med Eddie Murphy i huvudrollen. Och jag vill nog påstå att detta är det bästa karln gjort på evigheter. En fullkomligt fantastisk skröna med verklighetsbakgrund om komikern, sångaren som egenhändigt lyckades producera och spela in en av de bäst säljande s k Blaxploitation-filmerna under -70-talet. Helt lysande! Vill slå ett slag för serien Mindhunter som handlar om hur enheten för psykologisk profilering skapades inom FBI trots ett enormt internt motstånd. Lena Olin gör en liten men viktig cameo i serien. Den finns i två delar. Bägge är lysande även om säsong två utspelas 1980.