Nåddes idag av nyheten att den alldeles utmärkta serien Ray Donovan (går bl a på HBO Nordic) inte förnyas för en åttonde säsong. Vilket är skandalöst! Serien har trots sina sju säsonger inte tappat ett dugg i styrfart (vilket de flesta serier dessvärre gör). Upplösningen på säsong 7 är dessutom sådan att det var upplagt för en säsong 8. Alltför många lösa trådar – eventuella dödsfall, definitiva dödsfall, ovisshet.
Synd på så rara ärtor. Men sett från den ljusa sidan, och för er som möjligen missat denna fruktansvärt bra serien, så finns ju faktiskt inte mindre än 7 säsonger som cirkulerar kring den inte helt laglydige fixaren Ray Donovan och dennes familj och relativt sett skvatt galna släkt och vänner.
Skådespelarna är genomgående strålande: Liev Schreiber som Ray, Paula Malcomson som den hårt prövade hustrun Abigail, Jon Voight som den nyss från finkan efter 20 år muckade och högst kriminelle pappan Mickey som inte har några planer på att ändra yrkesinriktning, Eddie Marsan som den Parkinson-drabbade fd boxaren, nu tränare, och storebror Terry, Dash Mihok som den svårt plågade lillebror Bunchy, som ung pojke utsatt för sexuella övergrepp av katolsk präst (en del av handlingen i säsong 1 handlar om det skadestånd Bunchy erhåller från katolska kyrkan och faderns ständiga försök att lura till sig dessa pengar).
Som namnet antyder är familjen Donovan av irländsk härkomst ursprungligen bosatta i south Boston. I början av serien är man sedan länge etablerade och bosatta i Los Angeles. Ray arbetar för en advokatfirma som representerar skådespelare, artister och idrottsmän – nästan alla av dessa har stora problem med att hålla sig ifrån droger, prostituerade, spelmissbruk, otrohet etc, etc. Rays uppgift är att för firmans räkning städa upp genom att dölja, muta, hota sig fram till lösningar av skilda slag. Till sin hjälp på företaget har han medarbetarna Lena, en mycket effektiv kvinna men begåvad med låg frustrationströskel och ser våld som främsta och mest underskattade konfliktlösningsmetod, samt Avi, en storvuxen, skrämmande och tålmodig f d Mossad-agent. Sett utifrån uppgifterna är de i det närmaste ett dreamteam när det gäller manipulation, förstörande av bevis, utpressning mm. Och samtidigt upplever man dessa som synnerligen sympatiska och dessutom relativt moraliska. Mycket beroende på att såväl deras uppdragsgivare, klienter samt motståndare alltsomoftast när allt annat än goda människor.
Av övriga skådespelare värda att nämnas är Elliot Gould som den judiske advokaten som anlitar Ray gör ett mycket sammansatt porträtt av en man plågad av ånger och sviktande hälsa. Även Alan Alda som psykolog med det möjligen otacksamma uppdraget att tjäna som terapeut till Ray Donovan förtjänar omnämnande.
Varje säsong kretsar vanligen kring ett särskilt problemområde. Första säsongen handlar mycket om faderns tämligen ovälkomna återkomst. Jon Voights porträtt av Mickey Donovan är dessutom helt fantastisk! Frågan är om inte detta är bland det bästa karln gjort. Mickeys återvändande till livet utanför fängelsemurarna skapar ett helt formidabelt kaos för den närmsta familjen men även Rays verksamhet i övrigt.
Genom samtliga serier görs ”skurkrollerna” av ett pärlband av coola och creddiga skådespelare som James Woods, Ian McShane, Katie Holmes, Hank Azaria, Stacy Keach, Susan Sarandon för att nämna några.
Så jag är avundsjuk på er som ännu intre sett serien och själv kommer jag får hålla tillgodo med att återkomma till den från tid till annan. Och kommer sakna Rays mycket träffsäkra användning av det baseballträ som alltid ligger i bakluckan på Mercedesen.
Slutligen kan nämnas några serier som förtjänade ett bättre öde men som blev nedlagda – Aquarius 2 säsonger(Netflix), Rome 2 säsonger (HBO Nordic), Deadwood 3 säsonger (HBO Nordic. Denna serie räddades en smula av att man nyligen gjorde en fullängdsfilm, även denna på HBO som är väl värd att se).
Filmfånen 